Introduktion i ansiktsdiagnostiken

av Richard von Rüsten

Förutom namnet på vår gamle mästare Schüssler klingar namnet Hickethier glatt och tacksamt hos biokemikerna. Hickethiers kärlek till sina medmänniskor och hans uppoffringsförmåga tänder de tacksamma människornas hjärtan, som kom i kontakt med honom. Och som ett tack till Hickethier och välsignelsen till det biokemiska läkesättet, ägnar jag mina krafter åt att föra det hela vidare efter min egen förmåga.

Ansiktsdiagnostikens grunder

spreds genom

a) Folksmunnen. Alla slags ordvändningar och uttal hittar vi i vanliga livet, när människorna bedömmer sina medmänniskors hälsotillstånd, när de så utan vidare granskar ansiktet. T.ex. ”att någon ser ut som kalk på väggen” eller ”du ser ju helt vit och blek ut i ansiktet”. För det mesta handlar det sig då om sjuka människor T.ex. om barn som tenderar till att få svullna skörtlar o.s.v. Om det i sådana fall finns en sjuklig förändring i cellerna så låter amatören sig ofta luras av ansiktsfärgen när han säger: ”den unga flickan ser ut som mjölk och blod”. Anletesdiagnostikern ser under den vaxfärgade tonen ofta anemi eller allmän kroppslig svaghet. Han låter sig inte förledas av det fördelaktigt verkande ansiktsuttrycket, till att påstå att personen verkligen förfogar över en stark hälsa, även om det först verkar så. Illusionen beror huvudsakligen på de rosaröda kinderna, som ansiktsdiagnostikern i många fall bedömmer som en brist på Magnesium phosphoricum. Iallafall iakttar man faktumet, att folket gärna betraktar människors utseende. Ofta blir det sagt att den ”röda näsan” beror på rikligt alkoholintag. Men det är ett misstag eftersom ”den inflammatoriska rodnaden” är en brist på Natrium sulfuricum enligt Hickethiers lära. Folksmunnen är på den riktiga vägen när de pratar om ”jordgrått” eller ett ”vresigt” ansikte. Bekymmer, sorg, problem och bedrövelse skapar en deprimerande stämning och tär på nerverna som då lider brist på Kalium phosphoricum.

Eller vilken hemmafru har inte klagat på mannens fettiga svettavsöndring och även iakttagit att ansiktet också glänser fettigt?

Läkaren diagnostiserar nervös oro på de ljusröda fläckarna på Bröstet och ansiktsdiagnostikern ser på den egendomliga färgen på kinderna, att det rör sig om en brist på Magnesium phosphoricum. Vissa iakttagare från den allopatiska skolan beaktar örat med sin vaxfärgade remsa, när det handlar om att ta reda på om någon har blodbrist. Han bekräftar även att ansiktsdiagnostikern har rätt, när han påstår att vaxtonen är ett tecken på kalkbrist.

b) Sjukdomens ursprung som mineralsaltbrist bildar den väsentligaste grunden för att direkt avläsa mineralsaltbrister. Jag begränsar mig till hänvisningen, att alla sjukdomsformer och sjukdomsyttringar är följden av brist på ämnen som håller funktionen upprätt och som uppenbarar naturens strävan efter läkning. Erbjuder ansiktsdiagnos oss möjligheten, utan att fråga ut den sjuke, utan att vara beroende av hans psyke och utan att vilja upptäcka en sjukdoms grundorsak, så måste man säga att mineralsaltläran först närmade sig sin fulländning med ansiktsdiagnostiken.

c) Dr. med. Schüssler var den förste som påpekade betydelsen av mineralsalterna och klargjorde hur nödvändigt det är att studera den sjukes anlete och använda vissa tecken till hjälp. Schüssler kunde t.ex. läsa av i ansiktet vilket medel man ger vid t.ex. sepsis. Den som högaktar och hedrar Schüssler, måste ovillkorligt ta på sig uppfordran och tro på en ansiktsdiagnostikers möjlighet.

Ansiktsdiagnostikens utvidgning

följde, efter att de

a) sakliga förutsättningarna för grundläggning och avfattning av den nya läran presenterades. En och annan har förgäves tagit ansats till utforskning, men bara naturforskaren Kurt Hickethier lyckades med verket, på grund av sin enastående begåvning. Innan han kom fram till det lyckade resultatet måste han först genomföra ett allvarsamt och fördjupande biokemistudium.För det andra utvecklade han ett tillräckligt mått av iakttagelseförmåga och färgsinne. Slutligen hade han genom en ofantlig stor kärlek till människorna, en högre vilja att bota och hjälpa dem. Hickethier lade noggrant märke till den sjukes ansiktsuttryck, före, under och efter behandlingen. Av förändringarna i ansiktet utforskade han tecknen, som karaktiserade saltbristen.

Det krävdes ett mångårigt testande och ett avvägande av de erhållna intrycken, för att slutligen kunna skilja dem säkert från varandra: färger, rynkor, glans o.s.v.

b) Efter det att teckentydningens hemlighet nu var avslöjad, uppstod för utforskaren den synnerligen svåra uppgiften, att förmedla läran till människorna och att uttrycka den i begripliga ord. Även om Schüssler skrämdes av denna nödvändiga åtgärd, letade och hittade Hickethier även de språkliga förtydlingarna, som ger biokemikern den riktiga vägledningen. Men om en och annan läsare inte förstår sammanhängen med hjälp av boken Sonnerschau, Ansiktsdiagnostikens lärobok (erhålles bara på tyska) så har han möjlighet att delta i de praktiska kurserna som äger rum i Friedrich Depkes centrum för naturläkekonst i Kemmenau, Tyskland. (Undervisningen är på tyska men översättning till svenska är möjligt om efter frågan finns).

c) Då måste även överängsliga och kritiska människor komma till övertygelsen att den här nya läran är fulländad. Vad frågan till inlärning och praktisk användning beträffar, så kan man positivt rapportera, efter grundarens konstaterande att de flesta elever är lämpade för att använda den här diagnosen. Även om inte alla kan lära sig att diagnostisera de allra finaste tecknen som Hickethier, så är iallafall den största sjukdomsfaran bemött, när man kan tyda de mest framträdande kännetecknen och i tveksamma fall rådfrågar man en ansiktsdiagnostiker

Ansiktsdiagnostikens stora betydelse ligger

a) däri att den bekräftar och underlättar urvalet av de nödvändiga mineralsalterna.

Vilka inre orsaker har t.ex. en ledgångsinflammation?

Att avgöra det är inte lätt, inte ens för den biokemiske läkaren. Antingen ordinerar han mineralsalterna mot inflammation eller mineralsalterna mot reumatism.

Då kan det lätt hända, att medlen inte fungerar, eftersom symtomen inte tillhör dessa mineralsalters verkningssätt. En och annan nybörjare förlorar då förtroendet för detta läkesätt och vänder sig till andra behandlingsmetoder. Ansiktsdiagnostiken anger bristerna säkert i varje sjukdomsfall, som Hickethier bland annat bevisade på mig personligen. Vid behandling av inre sjukdomar står man framför särskilda svårigheter, eftersom man inte har möjlighet att undersöka avsöndringarnas beskaffenhet utan att punktera eller göra en laboratorieundersökning.

Om någon t.ex. lider av ascitis, så kan de mest olika medel bli nödvändiga för att avsöndra vattnet. Är vattnet äggvitehaltigt, fibrinhaltigt, gult, vitt eller septiskt?

De Bästa resultaten kan man bara vänta sig, när grundorsakerna och de verkligt föreliggande bristerna blir upptäckta. Ansiktsdiagnostik ger säker upplysning om vad som fattas i kroppens mineralsalthushåll.Därigenom ger man de motsvarande biokemiska medlen som fattas, så att de snabbt och säkert kan Börja sin läkningsprocess.

b) Gäller det också för febriga och snabbt förlöpande sjukdomar? Ansiktsdiagnostiken åstadkommer också här värdefulla tjänster, eftersom mineralsaltbristerna ögonblickligen och snabbt visar sig i ansiktet. Nämligen redan tidigare än de första tecknen på sjukdomar uppträder. Så fort kroppen angriper sitt reserveförråd på mineralsalter och till och med när mineralsalter tas av cellbeståndet, sänder den ut sina varnrop i form av särskilda tecken i ansiktet. Lägger man märke till detta nödrop, så bryter sjukdomen överhuvudtaget inte ut. Att förebygga sjukdomar är Bättre än att bota dem. Om man inte känner till ansiktsdiagnostik, så fortskrider de första, gömda processerna inne i kroppen och mineralsalterna tags ur cellerna. Om kalium chloratum tags ur cellerna, för att bekämpa sjukdomsalstrare så träder fibröst material som gråvitt slem upp till ytan. Med hjälp av ansiktsdiagnostiken kan man speciellt förebygga de svåraste och långvarigaste sjukdomar. Den synnerligen farliga urinsyran, som är följden av en ihållande brist på Natrium phosphoricum, bildar orsaken till många sjukdomar och man ser bristen i form av en fettig glans. Ledgångsreumatism fokuserar sig först, när blodet är starkt anrikat av den här syran. Så finns det en möjlighet, att i tid hindra sådana och andra besvär genom att sätta upp en barriär för dem.

c) När en mineralsaltbrist inte omedelbart uttrycker sig i form av en sjukdom, så är det å andra sidan uppenbart, att även om symtomen är borta att mineralsaltbrister återstår. Det stora underverket, kallat människa visar därigenom samtidigt, att hon har stor anpassningsförmåga och kompromissmöjligheter. Här gäller det att fullständigt avlägsna de kvarblivande bristerna.Det är inte bara att täcka det ytterst nödvändiga behovet, utan det gäller att fylla på de naturliga reserverna, för att undvika återfall och för att uppnå varaktiga resultat. Ansiktsdiagnostiken uppmanar alltså till uthållighet när det gäller intaget av mineralsalterna och säkrar därmed behandlarens slutresultat även vid kroniska sjukdomar.

d) Ansiktsdiagnostiken lär oss också faktumet, att en speciell mineralsaltbrist kan uppträda vid en viss tidpunkt hos många folkgrupper.Samtidigt kan det även förekomma att den vid samma tidpunkt försvinner. Däri skulle grunden kunna ligga för de sjukdomar, som utbreder sig epidemiartigt. Ihållande fuktigt och solfattigt väder spelar enligt all erfarenhet vid influensa en betydande roll, eftersom ämnesomsättningens slaggprodukter i kroppen inte blir tillräckligt avsöndrade. Miljön för sjukdomen finns tillhands och är förknippad med en brist på Natrium sulfuricum. Det kan även vara så att obekanta krafter och strömdrag från universum har en betydelse; iallafall är det konstaterat, att mineralsaltbristerna inte uppträder lika starkt och inte med samma häftighet hos alla människor. Så snart man vet att det rör sig om en epidemi, konstaterar ansiktsdiagnostikern mineralsaltbristen och försöker motvarande att fylla på den, för att beväpnad kunna bemöta faran.

e) Även om sjukdomsgynnande ämnen utifrån ofta ansätter människorna, och om mineralsalthushållet påverkas negativt vid utplånandet av dessa ämnen,så förorsakar vi oss själva mycket större mineralbrister genom felaktig kost och felaktiga levnadsvanor.

Det är ansiktsdiagnostiskt konstaterat, att många människor har mer eller mindre brist på Natrium phosphoricum. Det beror på det vita sockret, på det för rikliga äggviteintaget, på njutningsmedlen o.s.v. Då dyker frågan upp, om Hickethiers konstaterande är riktigt när det gäller de ansiktsdiagnostiska tecknen, eftersom det nu för tiden sällan finns människor utan den fettiga glansen. Till svar finns hänvisningen att glansen graderas från den förmenta friska personen till den svårt sjuka.

f) När nu varje människa har flera mineralsaltbrister samtidigt, så måste man komma till klarhet över att det finns starka och svaga tecken på brist i ansiktet. Att man först måste ge det mineralsaltet som det är mest brist på, är väl uppenbart,när man betänker,att bara en stark förlust för till döden. Så länge ingen allvarlig sjukdomsform består, kan vi använda ansiktsdiagnostik i förebyggande syfte och framhäva den. Den lämnar oss inte ens i sticket, när ett sjukdomsymptom plötsligt gör sig påmind. Vid noggrannare och oftare iakttagelse av ansiktet upptäcker man hur ett mineralbristtecken snabbt blir starkare. I det här akuta fallet är det oerhört viktigt att med hjälp av ansiktsdiagnos bestämma vilken mineralsaltbrist som föreligger Ibland kann en människa ha så många mineralsaltbrister, att det verkar helt uteslutande, att alla mineralsalter som fattas, står i samband med ett enda symtom.Här ger man först mineralsalterna som det är mest brist på. Bara till jämförelseändamål använder man förutom ansiktsdiagnostik, också metoden att gå efter symtom för att bestämma mineralsaltbristerna. Men bara på det villkoret att ansiktsdiagnostik utövas vid varje tillfälle när det gäller att avgöra om organismen överhuvudtaget behöver ett mineralsalt,eller för att kontrollera att man inte har glömt ett som är mycket viktigt. Vid de mycket akuta sjukdomarna är ansiktsdiagnostiken i förhållande till andra diagnosmetoder överlägsnare och viktigare än vid långsamt förlöpande sjukdomar. Medan sjukdomar utan feber inte alltid behöver ögonblicklig behandling, räknas varje minut vid svåra febersjukdomar.

Ju febrigare och svårare sjukdomen blir, desto mer visar sig ett enda tecken på en mineralsaltbrist i ansiktet. Därmed är det den Bäste rådgivaren i den största faran.

Nu måste det vara tillräckligt klartgjort, att ansiktsdiagnostik hjälper biokemikern en bra bit på vägen. Jag vill varna för den felaktiga förmodan att biokemistudiumet nu på en gång blivit överflödigt. Nej, hur mineralsalterna används och hur de verkar, förbundet med Bästmöjliga kännedom om människokroppen måste också behärskas ordentligt. Man lär sig aldrig förmycket!

 

© by Friedrich Depke • Im Kirschengarten 8 • 56132 Kemmenau • Tyskland