Utdrag ur ”En förkortad terapi” från Dr. Wilhelm Schüssler.

Den som hört talas om små mängder, tänker vanligen såfort på homeopati; men min terapi är inte homeopatisk, då den inte lägger grunden för likhetsprincipen, utan för de physiologiska processer, som äger rum i den mänskliga organismen. Genom min läkningsmetod blir störningar, som uppstått av den mänskliga organismens organiska ämnens molekylrörelser, med hjälp av homogena (likartade) ämnen direkt harmoniserade medan homeopatin indirekt uppnår sina läkeändamål med hjälp av heterogena (olikartade) ämnen.

Motståndare har påstått att de från mina medel, som redan har används av läkare innan biokemin var grundad t.ex Silicea, Kalciumphosfat o.s.v inte är några biokemiska medel. Med samma rättighet eller mycket mer med orätthet kan man påstå, att alla läkemedel som användes innan Hahnemanns tid, tillhör uteslutande allopatin. Men saken förhåller sig så:

Principen efter den ett medel blir utvalt, sätter sin prägel på medlet. – Ett medel som valts efter likhetsprincipen är ett homeopatiskt, men ett medel, vilket är likartat med organismens mineralämnen och när dess användning grundar sig på den physiologiska kemin är ett biokemiskt. – En homeopat, som använder Silicea, handlar omedvetet biokemiskt. Silicea kan inte frambringa några symtom hos friska människor, på grund av att det efter likhetsprincipen skulle kunna användas mot sjukdomar. Homeopaterna väljer det på grund av att de genom sina erfarenheter, har fått kunskap om hur symtom kan botas. Så här går de också tillväga när det beträffar de andra cellsalterna, som de tillämpat innan biochemin grundades.

© by Friedrich Depke • Im Kirschengarten 8 • 56132 Kemmenau • Tyskland