Utdrag ur ”En förkortad terapi”

från Dr. med. Wilhelm Schüssler

Den som bara använder biokemiska medel, kan, om han vill träna sin iakttagelseförmåga, under tidens lopp förvärva en förmåga, att i många fall diagnosticera samma kroniska sjukdomar av ansiktets physiska beskaffenhet som av det psykiska uttrycket i ansiktet och komma fram vilket biokemiskt medel som är lämpligt i förekommande sjukdomsfall.

En sådan ansikts-diagnostik får visserligen inte själv bestämma valet av det medel som används,men den kan göra valet lättare respektive bekräfta det.

Den som vill lära sig ansikts-diagnostik, måste förvärva kunskaperna i en lärokurs. Ett försök att lära sig den med hjälp av böcker, skulle leda till missförstånd. – En herde känner varje individ i sin flock; men han är inte i stånd, att ange de beträffande kännetecknen som skiljer dem åt.

Den som kocksalt-ansiktet – sit venia verbo är det lättaste att lära känna. – I sitt minne präglar man in ansiktsbeskaffenhet och ansiktsuttryck av de personer, som relativt snabbt blivit friska, med hjälp av Natrium muriaticum. Det kommer, som man brukar säga, att dras en röd tråd genom de beträffande intrycken.

Har man förstått koksalt-ansiktet, så går man över till ett annat natrium-ansikte. Det är självklart, att de läkare, som har vanan, att ge två eller ännu fler medel i snabb växel, aldrig kommer att lära sig ansikts-diagnostik. Ordinationen av två medel som man tar omväxlande är bara undantagsvis i de situationer tillåtet, där den är oundviklig.

Från olika håll har det blivit påstått, att biokemin inte räcker till i alla situationer. Till de beträffande ropar jag: Studera ansiktsdiagnostiken noga. När ni har förstått den, kan det hända att ni i en situation förmår er att t.ex använda magnesium phosphoricum i ett septiskt tillstånd. – Till följd av detta kommer ni att konstatera ett tillfrisknande i detta fallet. Den beträffande skillnaden mellan magnesium phosphoricum och kalium phosphoricum låter sig tillsvidare inte uttryckas i ord.